Kajzeršmarn

Kajzeršmarn

Klassiska pannkakor som med sin sötma gläder både stora och små har också sin mer generösa variant som kallas för kajzeršmarn (kaiserschmarrn), en läcker efterrätt vars tillagning du inte kan misslyckas med. Enligt legenden var kajzeršmarn kejsaren Frans Josef I:s (1830 – 1916) favoritdessert och den kom till vid ett tillfälle när hovmästaren försökte tillreda en lätt efterrätt för kejsarinnan Elisabeth som emellertid vägrade att smaka på den på grund av dess motbjudande utseende. Enligt historien som berättas om dess tillkomst begärde kejsar Frans att tallriken med den tillbakavisade rätten skulle ges till honom och använde därvid det wienska jargongordet ”schmarren” som då betydde något dumt eller obetydligt. Trots denna ”problematiska” början vann desserten som på österrikisk tyska kallades för ”Kaiserschmarrn“ både österrikarnas och grannländernas invånares hjärtan och därför är kajzeršmarn förutom i Österrike också populär i södra Tyskland, Ungern, Tjeckien, Slovenien och norra Kroatien.

 

Till skillnad från den enklare degen för pannkakor används vid tillredning av kajzeršmarn förutom ägg, mjöl, salt och lite rom också hårdvispade äggvitor som ger rätten en speciell luftighet och mjukhet. Kajzeršmarn är godast när den tillreds på smör och dess stekning kräver bara lite skicklighet eftersom dess tjockare deg måste vändas i pannan en gång för att steka den på båda sidor. Detta recept är idealiskt för nybörjarkockar eftersom det krävs att man river en tjock ”pannkaka“ i mindre bitar som sedan steks ytterligare, och kajzeršmarn är godast när den äts varm. I det österrikiska köket som den härstammar ifrån äts kajzeršmarn traditionellt med plommonkompott med lite kanel i, beströdd med socker eller med tillsats av äppelsås som förädlar denna rustika rätt på ett enkelt sätt. Barn tycker särskilt mycket om dessa gyllene söta bitar om du lägger till en kula vaniljglass.